Liljefors målade nästan bara vilda djur, men han målade dem inte bara. Han levde med dem!
Han ville att hans målningar skulle visa djuren precis som de var, mitt i deras naturliga miljöer. Han var en mästare på att fånga djurens rörelser, uttryck och kamouflage. Istället för stela porträtt ville han visa dem när de gjorde något: en räv som smyger, en tjäder som spelar, eller en örn som dyker.
Han satt ofta ute i naturen för att studera djuren och hade till och med tama djur hemma, som han studerade noga för att förstå deras anatomi.
Liljefors konst var jätteviktig för hur man senare kom att måla djur i Norden. Hans tavlor är inte bara vackra; de är som ett fönster till den svenska naturen för över hundra år sedan. Han lärde oss att se skönheten i det vilda livet!
